Flottiljfamilj

Lite guldfisksprattel i magen. När man har längtat efter ett barn så oerhört mycket så är det lilla sprattlet en fin bekräftelse som säger "jag finns här fastän du inte vill kräkas 24/7 längre".

Jag har varit hos en vän och fick äran att känna en nästan färdigbakad bebis sparka och rulla omkring. 

Jag ska få dela något fantastiskt med en fantastisk människa. Igen. Och jag menar ej min sambo. 

Eftersom människor verkar vara uppfostrade av vargar alternativt inte haft någon social kontakt förrän i vuxen ålder så verkar det behövas lite uppfostan. Som den civila tjänare jag är så ställer jag upp. 

 

Jag har ett par fraser som jag skulle uppskatta om svenska folket kunde sluta upp med att använda. Speciellt då till gravida kvinnor/kvinnor i fertil ålder. 

 

- "ÄRE inte dags att skaffa syskon snart?" Jo tack, jag har precis fått ett missfall, men nu när du säger det så ska jag verkligen ta mig i kragen och åka hem för att försöka ORDENTLIGT. 

 

- "Om du bara slappnar av så blir du gravid." ATT JAG INTE HAR TÄNKT PÅ DET. 

 

- "Vad trött du ser ut idag." Ja, eller om vi bara slutar kommentera mitt utseende så hade ju det varit super.

 

- "Är du gravid eller?" Om jag nu har ett barn i magen så kanske det är så att jag vill berätta det själv och inte bli förekommen av en människa utan integritetsgränser, eller låter det helt orimligt? 

 

- "Men vad liten mage du har, ska man inte vara större i vecka bla bla bla?" Återigen det här med att kommentera min lekamen, kan vi inte bara sluta med det? Jag vill väl smickra mig själv med att vara en hyfsat vettig människa, tro mig, jag äter ordentligt. 

 

- "Har du mått illa mycket? Aaaah men det är ju en typisk flickgraviditet." Alltså denna fördom. Kan vi inte stanna upp och betänka den en stund? Hur i helvete kan man gå omkring och tro att det går ihop? Är folk så dumma så de tror att det är typiskt flickor att få sina mödrar att må dåligt? Är det den gamla blasksanningen om att kvinnor inte kan hålla sams som spökar? Ge er. 

 

 

Jag har blivit uppmanad att blogga mer. Så det är precis vad jag gör nu - jag bloggar mer. 

 

För att påtala den mest uppenbara nyheten i livet så är jag gravid i vecka 16 (av totalt 40, jag vet att detta veckosnackande förvirrar er barnlösa/fria) vilket känns så himla bra. När jag var gravid med dottern så tyckte jag att det var en jobbig situation, dels för att jag hade mindre koll på mig själv och mitt liv och dels för att det med jämna mellanrum uppstod panikkänslor i stil med "HUR I HELVETE SKA JAG KUNNA TA HAND OM ETT BARN JAG HAR JU ALDRIG ENS ÄGT EN GULDHAMSTER". 

 

De känslorna måste jag inte hantera denna gången pga att jag nu insett att barn och guldhamstrar skiljer sig till viss del. 

 

I övrigt har jag inte så mycket mer att tillägga i frågan. 

 

Här får ni en bild på mitt armhålehår samt Stella när hon låg i magen, ca vecka 30-ish.